Blir inte så mycket bloggande nu även om jag egentligen har en massa att skriva om, det är helt enkelt för mycke i huvudet. Bland annat allt som hände i Norge och allt med flytt och så.
Ska försöka göra en riktigt lång historia någorlunda kort. I Norge på tävlingen delades vi upp i två grupper med 5 ekipage i varje. Olika domare och olika spårläggare. INGEN i min grupp (5 duktiga spårhundar) tog sig mer än max 100m på sina spår innan förare eller domare bröt pga av att hundarna bara vimsade. Den andra gruppen klarade sig alla till spårslut men med olika resultat. Ingen i min grupp hade fått uppspark i sina spår vilket SKA finnas enligt reglerna. Jag frågade efter den men fick till svar - Du är på spåret nu, bara gå vidare.
Vid prisutdelningen (då spårläggaren hade gått hem av okänd anledning) ifrågasatte vi detta. Domaren skämdes och sa att han aldrig i sitt liv delat ut endast nollor. Sen sa han tydligt att han sett att spåren var felaktiga (ingen uppspark att påvisa hundarna på). De frågade om vi ville stryka spåren (ogoltigförklara dom) MEN då va alla tvugna att strykas. Även de som fick riktiga spår. Och två av de hade tagit förstapris och championat så de ville de självklart inte. Och vi kunde inte få nya spår eller ngt liknande. Det fanns ETT reservspår men inte 5 stycken så ingen fick en ny chans. Så vi fick åka hem utan att hundarna fått en ärlig chans och med ett registrerat resultat att ägare eller domare brutit utan att någon kommer veta att spåren var felaktiga. Det visade sig att domaren är bruksdomare och tidigare bara lagt bruksspår (där de ej ska vara uppspark).
Jag tror aldrig jag varit så ledsen och besviken. Min fina Lilja fick inte ens en ärlig chans.
Samtidigt som jag är glad för de som klarade de andra spåren, men allt kändes väldigt konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar