Uppdatering

Tror att det är många som undrat och undrar hur det går med tjejerna och deras hudproblem. Och idag har jag faktiskt fått en ljusglimt i allt elände.
Men jag ska börja från början...


Efter beskedet om Liljas provsvar ringde hudspecialisten upp mig och förklarade. Hon berättade att proverna har vissa värden och om vi säger (hittar på för ja minns inte) att gränsen går vid 150 så får en hund som har 150 positivt medan en som har 149 får negativt. Detta innebär att en hund som ligger så pass nära andå kan vara "normal" och man måste gå vidare med annan utredning för att ta reda på detta. Framförallt om hunden ska uteslutas ur avel. Så för att prova en sak i taget satte vi Lilja på kortison vilket skulle hjälpa om hon har allergi. Och vi avvaktade med Kelly för att se om hon kanske kliar för att Lilja kliar.


Sen i tisdags hände det. Kelly och Lilja va med i bilen när vi handla, påväg hem från huset som vi pysslat i. Där satt dom själva ca 15-20 med resan inräknad också. Då hade dom ingen tratt. När jag tog ut dom hade Kelly kliat sönder sig fullständigt. Stora blödande sår och päls som rasade bort. Tog hand om det, klippte och tvättade och gjorde vad jag kunde (de va mycke sent på kvällen).


Morgonen därpå ringde jag och bokade en akuttid hos vet. Halv tre fick vi tid och då kom vi dit. Men det blev en lång väntan då vi hade sjuklig otur med att fler ännu akutare patienter kom in. Så efter tre timmar i ett isoleringsrum med Kelly (och några samtal till receptionen då ja fråga om dom glömt oss) så fick vi till slut hjälp. Hudspecialisten va inte där men dom rakade ännu mer päls och gjorde en blandning jag skulle tvätta med och vi pratade och diskuterade men valde att avvakta till fredag (idag) då Ellen (hudspecialisten som har hand om detta) skulle vara tillbaka. Dom tog blodprov på Kelly men utan att skicka dom och sa att Ellen skulle ringa upp mig idag och då skulle hon och jag diskutera allt, även om blodproven skulle skickas (rävskabb och allergi)

Här spenderade Kelly och jag 3 timmar tillsammans - spännande

(Såren på lilla rumpan syns väl)

Ellen ringde som hon skulle och jag berättade om den gångna veckan. Berättade för henne att Lilja har kliat sig lite mindre efter kortisonet satts in men kliar ändå. Tex idag när ja kom hem från jobbet och släppte ut tjejerna så de första Lilja gjorde va att sätta sig på gräset och bara klia medan Kelly försökte busa upp henne. Och Lilja är inte den som tackar nej till Kellys invinter. Ellen sa då att hade de varit allergi skulle kortisonet hjälpt mycket bättre än det gjort, tyckte hon. Och hon tyckte också att det Kelly gjort mot sig själv var så extremt. Så hon sa att ja ska behandla båda mot rävskabb nu även om Liljas prov visade negativt på det, då det ibland kan göra det även om dom har det. Och jag känner också att allergi är fel med tanke på att det är båda som drabbats och så samtidigt. Så nu ska vi trappa ner Liljas kortison och idag har jag hämtat ut medicin mot rävskabb och om ca en vecka ska Ellen ringa mig igen.


Så för första gången i mitt liv kan jag säga att jag hoppas att tjejerna har rävskabb, det är det bästa av två onda ting just nu. Jag hoppas så att denna medicinen ska hjälpa. Och gör den det tycker hon inte att det finns någon anledning i världen att sätta Kelly "ur avel". Och med Lilja rekommenderar hon i så fall fortsatt utredning för att ta reda på det. Och de skulle kännas så bra att kunna fortsätta med ett vanligt liv tillsammans med tjejerna utan att de ska behöva livslånga problem och mediciner. Men nu är de att avvakta som gäller igen, att vänta och se vad som händer efter denna kuren.


Håll tummarna!